Hälsohets

Det är tråkigt att träning konstant ska handla om viktnedgång och kroppsförändring när en kollar runt i internets alla hörn. Det är den ENDA anledningen att börja träna och den ENDA motivationen till träning. Jag har ju beskrivit tidigare hur svårt det var för mig att börja träna efter jag slutade spela fotboll och om hur det aldrig riktigt blev naturligt av mitt liv igen. Förrän en regnig dag i slutet av juli när jag bara började. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att jag gjorde det - men jag är totalsäker på att det inte rörde sig om utseende. 

 

Nu har jag tränat regelbundet i fem månader. Ibland tränar jag en gång i veckan, ibland två eller fler. Jag spelar fotboll och lyfter tunga vikter. Jag tycker att det är kul, härligt och skönt för det mesta men också segt, tråkigt och jobbigt ibland. Nu tänkte jag i alla fall skriva lite om två fantastiska, ovärderliga och underbara saker som träningen har gett mig.

 

Tidigare har jag varit ett monster. Jag har varit så fruktansvärt förbannad veckan innan mens. Jag har skrikit, blivit så arg att jag skakat, smällt i dörrar, varit elak mot min sambo och gjort honom ledsen. Efter det har jag grinat i ungefär 45 minuter eftersom jag gjort honom ledsen och inte känt igen mig själv. Det här hände inte heller bara en dag under pmsen utan väldigt, väldigt ofta. Det tär ju såklart på ens relation och det är ju inte kul att vara ett jävla vrak var tredje vecka. När jag började träna försvann det vidriga pms:iga beteendet. Poff. Som magi.  Det är klart att jag fortfarande har pms, men den påverkar mig inte på långa vägar på det sättet länge. Det är nog det bästa som någonsin hänt mig!

 

2. Minskad ångest
Jag är en väldigt grubblig människa. Jag grubblar, funderar, tänker och blir dessutom väldigt påverkad av mörka tider som denna. Under den dryga veckan jag var förkyld och inte tränade var det som att jag föll ned i ett mörkt ångesthål. Jag oroade mig, sov dåligt, funderade på små skitsaker och hade ångest för pyttesmå grejer som inte betyder någonting egentligen men som plötsligt betyder väldigt mycket när de läggs på hög. Särskilt när en befinner sig i ett ångesthål. Igår spelade jag fotboll. Inatt sov jag som en sten och ångesthålet har varit ett minne blott idag.

 

Om jag, genom att få min kropp att röra på sig på något sätt, kan ge mig själv det här ser jag inte en enda anledning att låta bli. Det slår alla kilon, centimeter, dieter, personliga rekord och rippade muskler i hela världen.