Gubbar i gymmet
Att ha en tjejavdelning på ett gym är en fantastisk idé, även om det är sjukt hemskt att det skall behövas. Det är så skönt att kunna stänga om sig, låta konstigt, röra sig fritt, slippa blickar och slippa ofrivillig "hjälp". Det är så obeskrivnligt skönt att kunna slappna av på det sättet.
Det är dock viktigt för oss kvinnor att röra oss på manligt territorium ibland även om det kan vara fett obehagligt. Ta plats och visa gubbarna var skåpet skall stå. Så tänkte vi när vi äntrade den “vanliga” avdelningen. Vi skulle lyfta en marklyftspyramid och lyfte viktplattor hit och dit. I gymmet befann sig endast män, närmast oss en man i typ 60-årsåldern. Han stönade åt helvete högt medan han med krökt rygg drog alldeles för tungt i kabelmaskinen. Mellan övningarna pausade han i typ 5 minuter och satt på en bänk och tittade på oss. Sen fick han för sig att hjälpa oss att fästa klämmorna på skivstången och förklarade att man öppnar klämmorna genom att trycka på dom. Det klarar vi ju absolut inte själva- vi är ju trots allt födda utan snopp :( Efter han förklarat hur klämmorna öppnas kunde han inte hejda sig från att säga vad han tyckte. Han tyckte inte att det skulle vara klämmor på stången. Nähä. Vi som trodde det skulle stoppa plattorna från att åka omkring på den hala stången :(
Det är som att när man som tjej beträder denna supermanliga mark så förväntas man vara inte bara nybörjare utan även lite dum i huvvet. Tjejer behöver hjälp, hela tiden, med allt. Vi tror tyvärr att väldigt många tjejer känner igen sig i detta scenario. Även om man som tjej bänkar 160 kilo och böjer 200 kommer det alltid vara någon snubbe som ska ge en tips och hjälp.
Vi förstår att dessa gubbar och män säkert menar väl men det går inte att komma ifrån hur extremt förminskande det kan vara att direkt en kommer in på gymmet förväntas behöva hjälp med allt. Det får en att känna sig extremt liten och ovälkommen. Det är bland annat det här som avskräcker många tjejer från gym och friviktsträning.