om att inte längre vara en "tränande person"
Träning är egentligen världens mest enkla sak. Du ska göra dig själv lite trött på vilket sätt du själv önskar. Ändå finns det jättemycket runt träning som är supersvårt. Bara ordet fyller många (mig i alla fall) med något jobbigt, ångestladdat och tungt. Ordet träning innefattar press, prestation, hets och andra jättejobbiga saker. Det är ju skittråkigt. Jag tror att jag kommit på varför jag känner så.
Jag har varit en såkallad _tränande person_ hela mitt liv i princip. Jag har tränat flera gånger i veckan, ofta ganska hårt, spelat matcher varje helg och jagat bollar över stora fotbollsplaner under ljumma sommarkvällar, i tio miusgrader, i ösregn och åska. Jag har kunnat göra massa armhävningar på tå, klarat 14 nivåer av beep testet och helt enkelt varit ganska vältränad. Genom lagsporten hade min träning alltid ett syfte som inte innefattade något kroppsligt eller ytligt. Det handlade om att jag var tvungen att orka spela match i 90 minuter. Jag var därför tvungen att äta jättemycket. Jag åt precis allt, utan några som helst begränsningar. Det var ganska härligt. Jag kan inte minnas att jag en enda gång under den tiden hade några större kroppsliga komplex eller tankar om mat. Jag gjorde någonting jag älskade och tränade därför jättemycket.
När jag sedan slutade spela fotboll trodde jag aldrig att träning skulle bli ett problem för mig. Det blev det dock. Träning, som jag skule styra över, innefattade jättemycket press på mig själv. Jag blev jättearg när jag inte orkade springa lika fort, när jag inte orkade göra lika många armhävningar eller vad det nu kan vara. Det här skapade ett jättestort komplex inuti mig. Ett komplex om att vara otränad. Något annat som hände när jag slutade spela fotboll var en viktuppgång. Jag väger mig aldrig så jag vet inte hur mycket, det enda jag vet är att jag blivit större. Jag har inte haft några major problem med att jag gått upp i vikt utan de största komplexen jag har är att jag är otränad, att jag inte orkar springa fort, att jag blir superandfådd. Jag tycker liksom att det är pinsamt. För det är inte "jag".
Träning blev ett stort problem för mig eftersom jag fortfarande identifierade mig som rätt vältränad fotbollsspelare när jag i själva verket var en avdankad fotbollsspelare som gärna åt exempelvis choklad till frukost. Prestationen och pressen i att vara vältränad blev på något sätt för mycket för mig. Det var jättesvårt att hitta något hållbart i att träna när jag hela tiden presterande under min kapacitet. Eller ja, vad jag ansåg borde vara min kapacitet. I själva verket presterade jag nog ganska precis lagom för min kapacitet som chokladätande-öldrickande-snusande-person.
När jag började träna igen, i juli, gick jag in med inställningen att det skulle vara så prestationslöst som möjligt. Orkade jag inte göra en övning, bytte jag och gjorde något annat istället. Träningen skulle vara jobbig, men rolig och "förlåtande". Jag sket i fina gym, färgglada vikter, skivstänger och snygga träningskläder och började träna på vardagsrumsmattan iklädd min killes kalsonger och en sport-bh. I tio minuter, en kvart eller tjugo minuter. Ibland tog jag promenader om det var fint väder.
Och det här har fungerat. Jag gjorde träningen enkel. Jag ändrade ingenting i min livsstil. Istället för att ligga i soffan och kolla på ett avsnitt av en serie, såg jag på serien medan jag gjorde lite burpees och armhävningar. Och jag är jätteglad över att hittat tillbaka. Fyra månader av träning and still going strong.
Det svåraste med träning är att hålla borta tankar om kropp och vikt. Jag försöker verkligen. Jag tror inte att jag kommer bli en gladare människa om jag går ned i vikt. Däremot är jag hundra procent säker på att träningen gör mig till en gladare människa. Viktnedgång brukar dock vara lite av en bieffekt av träning. Hur gör man för att koppla bort "glädjen" över att se kroppsliga förändringar? Hur gör man för att hela tiden jobba med sin självbild, sin egen syn på hälsa?
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att vi måste börja prata om träning frikopplat från ytliga förändringar. Om det enkla, fina , ångestbefriande, PMS-minskande, roliga, härliga, jättejobbiga och fantastiska i träningen.